Nostalgi

Stig Helmer (Lasse Åberg) och Bramserud (Jon Skolmen) med hunden Bjarne

I går kväll var Christina och jag på bio. Vi såg "the Stig Helmer story". Det var inte i närheten av sällskapsresefilmerna. Den handlade om Stig Helmers barndom och en olycklig kärlek han hade som tonåring. Klart man kände igen sig i många scener. En lagom trevlig film.

Vackra alster

Igår kväll ringde Inga, en kvinna jag lärt känna lite grann. Bl a är hon sammankallande i valberedningen i bostadsrättsföreningen. Hon ville att jag skulle komma till henne och titta på keramik som hennes morfar Per Albert Lindblad hade gjort. Han var krukmakare i Norrtälje och drev ett krukmakeri på Väddö fram till 1964.
Det Inga visade mig var keramikalster av högsta klass. För säkerhets skull tog jag kameran med mig och tog några bilder.

Julklapp från syster yster

I fredags hade jag fått en avi att hämta på posten, min syster hade skickat en julklappspåse. Eftersom jag redan hade åkt iväg gick jag och hämtade den idag. Det var lite smått och gott, gästhandduk med tvålar, Lindexkort och en jättefin disktrasa. Signerad av Erika Tubbin. Jag sökte upp den hemsidan och det finns jättefina designade disktrasor, smycken mm.

bild: http://www.erikatubbin.se/

Hon skickade också med en bild på lilla Ines, dotter till Ann Lundkvist och hennes sambo Mats. Tänk att lilla Ann från Bonäset har blivit mamma. Jag ska skicka bilden till Ewa.

Julfirande i Vårsta

Det är många år sen jag firade en jul med små och stora barn. Sen lill-Ewa blev "stor" har det inte funnits några små på julafton. Men i år åkte jag till Vårsta-släkten och firade julhelgen. Det var roligt och lite rörande att se

Gustav

Oskar och

Erik

när självaste tomtefar kom med klapparna.
Själv blev jag så uppassad med mat och dryck och fina julklappar, fick leka och läsa för de älskade små. Och massvis med kramar. Kvällen avslutades med att Fredrik tog fram "bälgen" och det blev lite dans runt granen.

En julafton som jag aldrig kommer att glömma.
Annandagen kom och Krister, Yvonne, Tobbe och Jocke anlände från Brottby. Vi var tolv personer runt bordet. Stämningen hög och maten god.

Farmor och farfars "förmögenhet" samlade i soffan, Erik och Oskar hann undan innan jag hann få ner "onknappen".

Vilken juhelg, Norgrens familjer hjälpte verkligen till att min jul blev oförglömlig. Tack Åsa och Fredrik och tack Motti och Stene och tack Krister med fam som skjutsade mig hem till porten.

Låste upp dörren till min lilla lgh och kunde bara konstatera att drömmen slutade på parkeringen.

Julfilm

Tyvärr får jag inte njuta av Ewa och Gennaros närvaro i jul. Men jag kan däremot få njuta av att titta på filmen Letters to Juliet som Ewa skickade till mig

Handlingen är enligt http://www.wikipedia.org/ följande:

Sophie är en ung amerikanska. Tillsammans med sin arbetsnarkoman till fästman åker hon till Verona i Italien på för-smekmånad. I Verona upptäcker Sophie hur kvinnor från hela världen lämnar brev till Shekspeares Juliet och en grupp kvinnor som kallar sig Juliets sekreterare besvarar breven. Medan hon hjälper kvinnorna hittar Sophie ett femtio år gammalt brev från brittiska Clarie som femtio tidigare var kär i en italienare, Lorenzo, men hon vågade aldrig älska honom eftersom hennes föräldrar inte gillade honom. Sophie svarar på brevet och den nu 65-åriga Clarie dyker upp i Veron med sin sonson Charlie. De tre ger sig ut på en resa genom Italien för att finna Lorenzo.

Filmen är inspelad på Borgo Scopeto Relais

Ett underbart vackert och lyxigt hotell som jag hade äran att besöka tillsammans med Ewa när jag var hos henne i somras.

Fjärde advent

Här i Norrtälje är det gröna gräsmattor

och regn med +grader.
Ute på balkongbordet blommar pelargonierna

en av blommorna är den som övervintrade på diskbänken och Ewa skötte om och vattnade försiktigt.
Själv är jag glad över en "grön" vinter. Ingen halka och risken för att ramla omkull förminskas.

Stjärnparad

Ytterligare en fredagskväll med storslagen underhållning på RaiUno. Det är de bästa inslagen från programmet "I migliori anni".
Sveriges Pippi Långstrump

Inger Nilsson, presenterades som

Pippi Calzelunghe

Sen kom det gamla kända ungdomsidoler:

Frankie Avalon,

Demis Roussos
och Italiens

Renato Zero

De tio dagarna

Decamerone, titeln på Giovanni Boccaccios berömda noveller. Berättade av sju unga damer och tre ungherrar under pestens tid 1348  i Florens.
Det är delvis humoristiska men övervägande grymma berättelser om olycklig kärlek. Nunnor som "våldtar" trädgårdsmästaren åtminstone i tankarna.
Men skriva kunde han den gode Boccaccio. Vilket språk, översättaren Sven Ekblad har lyckats fånga det fantastiska språkbruket. Jag har lyssnat på urvalet av novellerna och uppläsarna Per Myrberg och Marie Richardsson gör rättvisa av texterna.

Säsongsavslutning

I dag var det säsongsavslutning på italienska kursen. Lite trist, sista januari börjar nästa termin som blir den absolut sista. Då har vi ändå fått en termin extra. Kanske för att vi är för korkade eller kanske för att Mihai tycker att vi är den bästa grupp han har haft.
Kerstin hade bakat lussekatter, Solveig hade med sig glögg och det blev fika innan  Mihai startade filmen han hade med sig. Don Camillo, Monsignore ma non troppo.
Handlingen är den att Don Camillo, som nu har utnämnts till Monsignore och kommunistledaren Peppone, som nu har blivit senator, möts igen efter tre år. Dom är både vänner och fiender och den här gången vill kommunistpartiet bygga ett hus för fattiga människor. Problemet är att det står ett litet kapell med en madonnabild på platsen och tomten där huset ska byggas. Efter många turer och madonnans blick byggs det ett bostadshus med inbyggd madonnabild. Det händer mer i filmen, Peppones son ska gifta sig och den blivande bruden och parets mödrar vill ha kyrkvigsel medan Peppone absolut vägrar och kräver en borgerlig vigsel. Vad händer? Jo, naturligtvis vigs det lyckliga paret (som snart blir tre) av Monsignore don Camillo.
Filmen var inte textad och självklart hann jag inte uppfatta allt som sas, men det mesta. Och.....
Jag älskar don Camillo,

Ett stycke på toskanska

bild: http://www.libroaudi.it/

Vi har ingen läxa till morgondagens kurs, vi ska se på film i stället.
Men naturligtvis fick vi en uppgift av Mihai, nämligen ett litet stycke ur första kapitlet i I promessi sposi, (de trolovade) av

Alessandro Manzoni.
bild: http://www.wikipedia.org/

Boken är skriven på det toskanska språket som bidrog till att toskanskan blev norm när ett litterärt italienskt riksspråk växte fram. Den har även gjorts som musikal under originaltiteln i promessi sposi.
Boken finns att ladda ner gratis Mp3 på http://www.libroaudi.it/.
Måste fråga Ewa, som bor i Toscana, om det är överhuvudtaget en möjlighet att jag skulle förstå någonting. Det var ganska svårt att översätta ett litet stycke, det är inledningen och handlar om Comosjön och dess förgreningar och hur den vid middagstid förändrar sig och blir till en flod och svänger runt uddar och vikar.
Men handlingen i boken är denna:
Boken utspelar sig i Milano under början av 1600-talet då spanjorerna kontrollerade staden. Bonden Renzo och hans fästmö Lucia, de trolovade titeln syftar på, skiljs åt av adelsmannen Don Rodrigo som styr staden med stöd av spanjorerna. Don Rodrigo vill komma åt Lucia själv men hon rymmer och resten av boken handlar om parets äventyr tills de i slutet återförenas efter att bland annat ha varit med om pestens härjningar i Milano. Boken har ansetts ha en udd mot kyrkan, något som är tydligt i skildringen av den fege prästen Don Abbondio. Skildringen av det spanska förtrycket riktar sig egentligen mot det österrikiska styret i Norditalien på Manzonis egen tid.

Stefan Christian Artigo

Som om jag inte fick nog av sång och musik idag

RaiUno visade ikväll det bästa ur Ti lascio una canzone. Och nog tycker i alla fall jag att bättre än så här kan det väl inte bli i Italiensk TV

Julkonsert på Musikaliska

Idag har jag varit på julkonsert, och inte vilken som helst. Det var Oskar Norgren

här i trappan innan föreställningen

som tillsammans med Länsmusiken i Stockholm och Blåsarsymfonikerna i samarbete med Spektrumkörerna från Botkyrka som sjöng julsånger från världens alla hörn. Världens jul 2011.
Vilken föreställning, vilka duktiga barn och ungdomar. Konferencierer var:

"Werner och Werner", två unga musikaliska ungdomar som underhöll publiken.

Oskar var sockerbagare, här tillsammans med dirigenten Per-Olof Ukkonen

Lucia med tärnor och

stjärngossar och söta sockerbagare gladde publiken

Det var sånger med innehåll från Kalle Ankas jul. Ett "levande" jesusbarn med mamma, visar ingen bild eftersom jag inte har frågat om lov. Det var vackra julsånger från många delar av världen. Många medverkande kommer nästan från världens alla hörn.
En fantastisk eftermiddag med underbara barn och ungdomar från Botkyrka.

Massimo och Michael

Igår kväll var det säsongsavslutning på programmet I migliori anni. Ett program där det spelas och sjungs musik från årtalen 1960 och framåt. Det är alltid kända artister, både skådespelare och sångare.
En av mina stora italienska favoriter är

Massimo Ranieri, han sjöng Rose Rosse, Vent anni och Erba di casa mia. Tyvärr fick jag inte höra Perdere l´amore, det är den absolut bästa.

Döm om min förvåning när också

Michael Bublé också kom in på scenen och sjöng två låtar. Han är ofta på RaiUno numera.

Ta seden dit man kommer och sunt förnuft

Ungefär det handlar veckans läxkapitel om. Det handlar bl a om hur italienarna är som bilförare, hur illa dom kan uppföra sig i trafiken och bli förbannade över förkörsrätten och att dom använder "clacson" bilhornet i tid och otid.

Att gasa på när det lyser gult vid trafikljusen är en vedertagen regel. Och för att inte tala om parkeringsdiciplinen. Så nära som möjligt och helst i två rader

Kapitlet handlar också om Vespan och dess historia, detta populära fordon som man kan använda året om i Italien.
Vespan började tillverkas i Italien 1946 av industrimannen Enrico Piaggio, han tyckte mopeden såg ut som en geting och därav namnet.
Vespan har också figurerat i ett antal filmer, bl a Vacanze Romane, La Dolce Vita och Caro diario.

Medmera julshow på Globen

Stockholms konsumentförening hade sin årliga julkonsert på Globen igår. Jag var bjuden av min kusin Motti, en försenad fördelsedagspresent. Och tillsammans med Åsa, Gustav och Oskar hade vi jättebra platser i denna enorma arena. Vilka artister. Som ständig konferencier

Mark Levengood, alltid med små roliga historier och anekdoter från Finland

Övriga artister:

Eric Gadd

Nyblivna mamman Lisa Nilsson

Sarah Dawn Finer

September

Veronica Maggio

och kvällens höjd punkt

Peter Jöback som bl a sjöng Leonard Cohens "Halleluja" så vackert att tårarna trillade nerför kinden

Kvällens orkester: Cotton Club med Richard Häger

För femte året i rad

Blommar denna kaktus som jag fick av Roger och Anne-Marie första gången dom hälsade på mig i Norrtälje. Det är två stycken som blommar lika rikligt. För mig liknar det någon sorts underverk.
Mina två pelargonior som fortfarande står kvar ute på balkongen blommar som aldrig förr, den ena rosa och den andra röd. Roligt för mig som inte har några gröna fingrar och misslyckas med det mesta i Floran.

I huvudet på italienarna

bild: http://www.latestadegliitaliani.it/

Idag på kursen hann vi bara med ett kapitel av två. Mihai hade fullt upp med att berätta om konstnären Vittore Carpaccio. Denne konstnär har gett namnet till en maträtt som består av runt rått oxkött med en sås av majonäs, worcester, mjölk, citron, salt och vitpeppar.
Kapitlet som vi inte hann med handlar om italienarnas fåfänga och kreativitet och det tar vi nästa gång + ett kapitel till naturligtvis.
Är italienarna fåfänga? Ja, om man får tro författarinnan till läroboken, Manuela Ruppel Olsson, då är dom fåfäng men också väldigt kreativa och hittar alltid ett sätt att klara livhanken på. Om än olagliga ibland.
Journalisten och författaren Beppe Severgnini har skrivit en bok som heter "la testa degli italiani". Han skriver bl a att en italienare hellre väljer ett vackert bokomslag än innehållet i boken. Dom anställer en proffessionell sekreterare men i platsannonsen står det att hon ska vara vacker också. Personer med en titel går också hem hos italienarna.
Jag känner inte så många italienare, egentligen bara en enda, mågen. Och jag är helt övertygad om att han inte alls är en sån person som beskrivs i Beppes bok.

Mera Venedig

Läxan och kapitlet om Venedig handlar inte bara om hur staden ser ut, också om barer och caféer. Om du kommer till Venedig ska du besöka Harrys bar, där har berömdheter som Orson Welles och Ernest Hemingway varit och festat. I den baren kan du beställa en Bellini scopri, det är en coctail som barmästaren Cipriani har uppfunnit. Denna coctail består av fruktkött och saft från persika och Prosecco, ett vitt mousserande vin. Bellinin kan serveras i ett  kylt martiniglas.
Jag har receptet om nån vill prova.

Uppfinnaren till denna coctail är Arrigo Cipriano

Bellinicoctail
Bilderna är från http://www.harrysbarvenezia.com/

Första advent med dansuppvisning

Första advent firade jag i Vårsta i år också. Våldgästade kusin vitamin och blev bortskämd med god mat som lutfisk och årets första glögg. Jag var också till Tumbascenen och tittade på Oskars dansuppvisning.

fantastiska barn och ungdomar som dansade av hjärtans lust. Det är Oskar i mitten

Efter föreställningen var det dags för "kändisfotografering", vi var några paparazzis som hade kameran i högsta hugg. Här poserar William och Oskar

Jag hann också med att träffa lille Erik, här med farmor

Och naturligtvis

fina fina storebrorsan Gustav, han börjar bli så stor nu och är lite svårfångad med kameran