Snyggingen Ville

Han är inte bara snygg, han är social, han är kelsjuk och helt underbar.
I tisdags tillbringade vi eftermiddan tillsammans. Det blev mycket "närkontakt". En riktig "knäkatt" om man säger så. Och han tyckte om att bli kammad. Till helgen får vi umgås igen.
Då ska jag försöka få en bild på kisse-Alice också, hon var lite egensinnig i tisdags, hälsade vänligt men mitt sällskap föredrog hon inte.

En värdig Augustpristagare

 bild: www.adlibris.com



Nu har jag lyssnat på Göran Rosenbergs bok Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. En stark berättelse av en suverän författare. Det är en berättelse om författarens pappa som överlevde Auschwitz och kom till Sverige och Södertälje. Jag kan inte med ord beskriva min upplevelse av boken, många tårar har det runnit under berättelsens gång. En spontan känsla att boken ska spridas i alla skolor och den generation som inte har förintelsens historia i färskt minne skall få den inpräntas för eviga tider.
På torsdag den 31/1 kommer Göran Rosenberg till Norrtälje för att berätta om sin bok. Självklart skall jag gå och lyssna.

Bättre sent än aldrig

Att uppdatera bloggen.
Tiden mellan den 23 december och 3 januari var intensiv men väldigt rolig.
Ewa och Gennaro anlände sent på kvällen den 23. Grannens son Dennis var snäll och hämtade och skjutsade till Norrtälje.
Julafton var en lugn dag och kväll. Alla trötta eftersom kvällen innan blev sent i säng. Men Ewa orkade agera tomte och delade ut klapparna.

 Juldagen åkte vi och hälsade på Maria Loisolo med familj och jag fick träffa Isak för första gången. En sån liten raring, helt underbar.

Annandagen blev också utflyktsdag, först till ett köpcentrum vid Kungens kurva och jag köpte ett par nya vinterkängor. Lunch på hamburgerrestaurang och sen vidare till släkten i Vårsta. Jätteroligt det också.

Erik blev glad över Nicke-nyfiken-boken och farmor Eva fick genast börja läsa

Bilderna på Oskar och Gustav talar för sig själva. Älskade ungar