Kanske sov jag på historielektionerna för jag kan inte komma ihåg att jag fick lära mig nånting om Italiens enande. Magister Wisten kanske tyckte att det var bättre att vi lärde oss om gamla svenska kungar och drottningar och att 1861 inte riktigt var historia på den tiden, detta var på 60-talet.
När Ewa skrev sin slutuppsats på gymnasiet handlade den om Italiens enande och det var första gången jag läste om den händelsen. Nu när jag går italiensk kurs berättar Mihai gärna och länge om enandet om kungarna och påven och naturligtvis om frihetskämpen Garibaldi. Nu förstår jag hur stort det är och när italiensk TV sänder hela dagen från firandet och tillbakablickarna och hyllar Garibalidi kan jag bara säga:
Auguri Italia, grattis Italien
1 kommentar:
Vad fint! Jag jobbar och kan inte titta pa festligheterna, annars hade jag garna gjort det. Och vad kul att du flaggar. Pa balkongen hoppas jag! Kram!
Skicka en kommentar