14 maj för 80 år sedan

På gravstenen står inristat:

Här vilar en svensk arbetare. Stupad i fredstid. Vapenlös. Värnlös. Arkebuserad av okända kulor. Brottet var hunger. Glöm honom aldrig. Text av Erik Blomberg

Föll skotten i Ådalen. Fem arbetare sköts ihjäl av militären med ledning av kapten Nils Mesterton. Dom fem dödade var: 20-åriga fabriksarbetare Eira Söderberg, Erik Bergström, 31 år gammal fabriksarbetare, Evert Nygren, 22 år och arbetare, Sture Larsson 19 år och Viktor Eriksson, 35 år. Eira var inte med i demonstrationståget utan stod på en gård som åskådare. Utöver dessa sårades fem personer.
Eftersom jag inte var född 1931 och inte har några egna minnen kopierar jag texten från
http://www.wikipedia.org/  som skriver:
"Bakgrunden var att arbetarna vid strejkade vid Marmaverken pga lönesänkningar och strejkbrytare hade anställts. Ingen förändring av löneläget skedde utbröt på olika håll under våren 1931 sympatistrejker, bland annat vid Graningekoncernens sulfat- och sulfitfabriker vid Sandviken och Utansjö i Ådalen. För att lasta lagrad pappersmassa anskaffade nu koncernens ägare, Gérard Versteegh, genom Ångermansälvens stuveribolag ett 60-tal strejkbrytare, bland annat studenter och professionella strejkbrytare.
Det väckte naturligtvis en oerhörd ilska och arbetarna beslutade sig för omedelbar och allmän arbetsnedläggelse vid alla sågverk och massafabriker i Ådalen. Innan mötet hunnit avslutas tågade de som samlats i och omkring Folkets Hus, 3 000 till 4 000 personer, till strejkbrytarnas förläggningsplats i Lunde."

Hur det slutade får vi aldrig någonsin glömma, tragiskt nog finns det fortfarande 2011 regeringsföreträdare som har samma tankar som patronerna hade 1931, sänkta löner, sämre arbetsvillkor.