Tack för att du finns Mikael Wiehe
Än en gång har jag haft glädjen att få se och lyssna till Mikael Wiehe "live". Den här gången på Rival på Mariatorget. Inför en fullsatt salong sjöng denne proggrockens nestor i två timmar, med lite politiksnack mellan låtarna. Det är bara att konstatera att Wiehe med sina snart 66 år håller än, trots att han hade halsont. Kompanjerade gjorde Krister Karlsson och Berndt Andersson med trummor, piano, munspel och dragspel.
Han sjöng både gamla och nya sånger. Tänk ändå, att texter han skrev på 70-talet om människoförtrycket, rasismen, protester mot krigen, håller fortfarande. Allt detta pågår fortfarande i världen med oförminskad hastighet.
Men jag ska erkänna att det rann tårar utmed kinden när han redan i början av konserten sjöng sin hyllningslåt till Björn Afzelius, Den jag kunde va. Då var det som om nånting fattades på scenen. Eller som Motti så klokt sa: som när Ronja rövardotter sa till SkallePer när han dog, Du fattas mig.
En fantastisk kväll som började med en middag på en restaurang på Hornsgatan (som jag glömt namnet på) och en kaffe på café Rival.
Väl på bussen hem till Norrtälje och med Mp3 spelaren i öronen toppade jag med Ave Maria med Andrea Bocelli och l´emozione non ha voce med Adriano Celentano för att få mina känslor av kvällen i rätt läge. Lyckades.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar