I går kväll tittade jag på RAI Uno, ett program som heter "våra bästa år". Det var ett musikprogram där man fick rösta på bästa artist under 60-70-80-talet. Döm om min förvåning när helt plötsligt namnet Robertino ropades ut. Robertino, min drömprins under 60-talet. Det är klart, jag var ju inte så gammal och kom det då en söt italiensk gosse i kortbyxor och sjöng O sole mio så hjärtat nästan stannade blev det kärlek vid första ögonkastet.
Men.... åren går och nu är han inte längre nån söt liten kortbyxad pojke, men rösten finns kvar och det var en upplevelse att få både se och höra honom igen. Men jag upptäckte att kärleken har svalnat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar