Jag trodde att min nuvarande livssituation betyder att jag själv bestämmer över mitt liv. Men den lilla manicken som jag fäster vid byxlinningen eller i bältet varje dag har tagit över.
Jag uppvisar ett helt klart sjukligt beteende.T ex, igår skulle jag posta ett brev. Gick runt Nordrona och ner på stan till postlådan. Idag när jag skulle gå och handla blev det en sväng över Vigelsjöhöjden och vidare bort till Willys för att slutligen hamna vid coop.
I tvättstugan, går ner en stund tidigare för att vänta på tvätten och går runt runt (precis som trumman i tvättmaskin). När jag pratar i telefon går jag runt i lägenheten i stället för att sitta ner. Jag drömmer på nätterna om att jag promenerar, skulle inte förvåna mig om jag går i sömn.
Nu ska jag ta fram dammsugaren, blir alltid några steg till.
När vi har gått i mål, om vi nånsin gör det, ska jag hoppa och stampa på stegräknaren. Mosa den till oigenkännlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar